Cellbiologi

Front 1

Pseudomurein

Back 1

Arké cellvägg

Front 2

Peptidoglukan

Back 2

Bakterier cellvägg

Front 3

Plasmid

Back 3

Ringformat DNA hos bakterier, som kan överföras mellan bakterier. Vissa innehåller gener för antibiotikaresistens.

Front 4

Pili

Back 4

Tunna, korta, trådliknande utskott på utsidan av bakterier som hjälper till vid adhesion och konjugation.

Front 5

Endosymbios

Back 5

Prokaryota celler som upptar en annan och lever i symbios. Endosymbiontteorin är en förklaringsmodell för eukaryota cellers uppkomst, som baseras på mitokondriers och kloroplasters egna DNA.

Front 6

LUCA

Back 6

Last Universal Common Ancestor

Front 7

Cyanobakterier

Back 7

De första aeroba fotosyntetiserande organismerna.

Front 8

Stromatolit

Back 8

Skikt av mattor med fossila mikroorganismer (tex cyanobakterier)

Front 9

Extremophil

Back 9

Archaea som föredrar extrema miljöer

Front 10

Kryofil

Back 10

Archaea som föredrar köld under +15°C

Front 11

Termofil

Back 11

Archaea som föredrar värme, +20-+45°C

Front 12

Halofil

Back 12

Archaea som föredrar hög salthalt i miljön

Front 13

Acidofil

Back 13

Archaea som föredrar lågt pH, dvs sur miljö

Front 14

Metanogener

Back 14

Archaea som lever i anaeroba miljöer, producerar metangas i magen på nötkreatur

Front 15

Chaperoner

Back 15

Proteiner som hjälper till med veckningen av andra proteiner

Front 16

Virion

Back 16

Viruspartikel (extracellulär)

Front 17

Kapsid

Back 17

Skyddande proteinhölje runt ett virus arvsmassa

Front 18

Kapsom

Back 18

Proteinsubenhet i kapsiden hos virus

Front 19

Reassortment

Back 19

Två olika virus som infekterat samma värdcell som byter RNA-bitar och genom replikation bildar ett nytt virus.

Front 20

Persistent infektion

Back 20

Långsam frisättning av virioner, dödar inte värdcellen

Front 21

Latent infektion

Back 21

Viruset har penetrerat värdcellen men replikerar inte.

Front 22

Transformerad cell (av virus)

Back 22

Muterat cellen till cancerceller, replikeras.

Front 23

Granulae

Back 23

Korn i bakteriecytoplasman som lagrar kol- och kväveöverskott

Front 24

Integrala membranproteiner (bakterier)

Back 24

Ligger i membranet, vanligtvis inblandade i stabilisering eller energiproduktion

Front 25

Perifera membranproteiner (bakterier)

Back 25

Förankrade i membranet, interagerar med världen utanför

Front 26

Antiport

Back 26

Transport av näring in/ut ur bakteriecellen. Transport av två molekyler i motsatt riktning.

Front 27

Uniport

Back 27

Transport av näring in/ut i bakteriecellen. Transport av en molekyl i en riktning.

Front 28

Symport

Back 28

Transport av näring in/ut i bakteriecellen. Transport av två molekyler i samma riktning.

Front 29

LPS

Back 29

Lipopolysackarid. Ett endotoxin i membranet hos G- bakterier.

Front 30

Endotoxin

Back 30

Läcker ur bakterien vid dess död, och kan orsaka starka reaktioner hos värdens immunförsvar.

Front 31

Peritrick

Back 31

Flagellernas placering runt bakterien, riktade åt samma håll.

Front 32

Polär flagell

Back 32

Flagellernas placering på bakterien, enstaka vid ena änden.

Front 33

Lofotrick

Back 33

Flagellernas placering på bakterien, två eller flera vid ena eller båda polerna.

Front 34

Periplasmautrymme

Back 34

Utrymmet mellan cellväggen och yttermembranet hos Gram-negativa bakterier. Innehåller transport-, nedbrytnings- och uppbyggnadsenzymer.

Front 35

Penicillin

Back 35

Antibiotika som hämmar cellväggssyntes

Front 36

Lipoteikonsyra

Back 36

En del av cellväggen hos Grampositiva bakterier

Front 37

Karboxylgrupp

Back 37

-COOH. Ändan av en fettsyramolekyl.

Front 38

Homeostas

Back 38

Konstant inre miljö (hos celler)

Front 39

Adenin

Back 39

Kvävebas, purin. Binder till Thymin/Uracil i DNA/RNA

Front 40

Thymin

Back 40

Kvävebas, pyrimidin. Binder till Adenin i DNA.

Front 41

Cytosin

Back 41

Kvävebas, pyrimidin. Binder till Guanin i DNA/RNA.

Front 42

Guanin

Back 42

Kvävebas, purin. Binder till Cytosin i DNA/RNA.

Front 43

Uracil

Back 43

Kvävebas, pyrimidin. Binder till Adenin i RNA.

Front 44

Vätebindning

Back 44

Kemisk bindning mellan molekyler. Stark dipolbindning.

Front 45

Van der Waals bindning/kraft

Back 45

Grundläggande svag attraktiv kraft som påverkar interaktioner mellan atomer/molekyler, främst opolära.

Front 46

mRNA

Back 46

Messenger RNA. Den komplementära strängen till DNA som kopieras vid transkriptionen, i cellkärnan hos eukaryota transporteras mRNA till cytoplasman efter transkription.

Front 47

Transkription

Back 47

Avläsning, och kopiering av DNA mha mRNA (i cellkärnan hos eukaryota). Processering och transport till ribosomer sker också.

Front 48

Tata box

Back 48

En vanlig promotorsekvens som förekommer i kromosomer hos archaea och eukaryoter.

Front 49

Promotor

Back 49

Den sekvens av baspar framför en gen som reglerar genens uttryck. RNA-polymeraset binder här vid initieringen av transkription.

Front 50

RNA-polymeras

Back 50

Enzym som binder till promotorn och styr tillverkningen av mRNA som är komplementärt till genen under transkriptionen.

Front 51

Transkriptionsfaktorer

Back 51

Proteiner som hjälper till vid transkriptionen av DNA till mRNA.

Front 52

Intron

Back 52

DNA-sekvenser son inte kodar för proteiner, som klipps bort mha spliceosomer

Front 53

Spliceosom

Back 53

Mekanism (RNA) som klipper bort introner från mRNA och klistrar ihop delarna mha ATP.

Front 54

5' cap

Back 54

Sätts på 5' änden av mRNA efter transkription, underlättar mRNAs transport ut ur cellkärnan. Skyddar också mot degradering och hjälper bindningen av ribosomer (vid translation).

Front 55

Poly A svans

Back 55

Sätts på 3' änden av mRNAt, signalerar att introner ska avlägsnas.

Skyddar mot degradering av mRNAt, hjälper också vid transport ut ur cellkärnan.

Front 56

Kodon

Back 56

En sekvens med 3 baser som kodar för en specifik aminosyra

Front 57

Exon

Back 57

Sekvens av DNA som kodar för en gen som uttrycks (vs introner)

Front 58

Pre-mRNA

Back 58

m-RNA innan postbehandling (introner, 5' cap, poly A osv)

Front 59

rRNA

Back 59

Ribosomalt RNA som tillsammans med proteiner bildar ribosomerna.

Front 60

Binding site

Back 60

Siten där mRNA binder till ribosomerna vid translation

Front 61

tRNA

Back 61

Transfer RNA, transporterar aminosyror till ribosomerna vid translation. Varje kodon motsvaras av ett tRNA. Ena änden består av konplementär nukleotidsekvens (antikodon) och andra änden binder rätt aminosyra.

Front 62

Antikodon

Back 62

Komplementär nukleotidsekvens på tRNA-molekyler.

Front 63

Metionin

Back 63

Aminosyra som fungerar som startkodon. AUG.

Front 64

Peptidyltransferas

Back 64

Enzym som bildar peptidbindningar mellan aminosyrorna på tRNA

Front 65

Bindningsställen A P, E

Back 65

A - binder kodonet (aminoacyl)

P - peptidbindning sker (peptidyl)

E - bindning som släpper det använda tRNAt (exit)

Front 66

Polyribosom

Back 66

Även kallas polysom. Flera ribosomer som arbetar på samma mRNA-sträng

Front 67

Stoppkodon

Back 67

Binder en protein release factor som hydrolyserar bindningen mellan polypeptiden och tRNA i bindningsställe P.

Front 68

Signalsekvens

Back 68

Talar om var proteinet har sin slutdestination.

Front 69

Proteolysering

Back 69

Proteaser klipper proteiner för att ge den sin rätta form och struktur

Front 70

Glykolysering

Back 70

Socker sätts på en proteinkedja för att ge den sin rätta form och struktur

Front 71

Fosforylering

Back 71

Fosfattgrupp sätts på en proteinkedja för att ge den sin rätta form och struktur

Front 72

Rough endoplasmatiskt retikulum

Back 72

Organell i anslutning till cellkärnan. Huserar ribosomer. Här sker polypeptidsyntesen.

Front 73

Nukleolus

Back 73

Ribosomsyntes. RNA + proteiner.

Front 74

Smooth endoplasmatiskt retikulum

Back 74

Sitter ihop med RER.

Avgiftning.

Fosfolipider.

Nedbrytning av glykogen.

Steroidsyntes.

Kalciumupplagring.

Front 75

Peroxisom

Back 75

Väteperoxid upp/ner. Endosymbios.

Front 76

Katalas

Back 76

Bryter ned väteperoxid till syre och vatten. Finns i peroxisomen.

Front 77

Oxidas

Back 77

Bildar väteperoxid. Finns i peroxisomen.

Front 78

Lysosom

Back 78

Lyserar/bryter ned stora molekyler och extracellulärt material. Lågt pH och starka enzymer. Transporteras från golgi i endosomer.

Front 79

Endosom

Back 79

Transportpartikel från golgi med möjligheten till lågt pH inuti, vilket behövs för tex lysosomers enzymer.

Front 80

Golgiapparaten

Back 80

Proteinmodifikation. Glykolysering. Signalsekvens"flaggor".

Front 81

Mitokondrier

Back 81

Energiproduktion.

Citronsyracykeln (matrix), oxidativ fosforylering (innermembran). Eget DNA och ribosomer (matrix). Yttermembran - intramembranutrymme - cristae - innermembran - matrix.

Front 82

Cristae

Back 82

Kraftigt veckat innermembran hos mitokondrien, som ökar dess yta avsevärt.

Front 83

Poriner

Back 83

Kanalproteiner i mitokondriers yttermembran

Front 84

Cytosol

Back 84

Semiflytande substans inuti cellen med organeller. Ger cellen sin form och stadga, möjliggör rörelse och transport av ämnen. Glykolysen sker här.

Front 85

Vesikel

Back 85

Transportblåsa

Front 86

Cytoplasmatisk streaming

Back 86

Cytosolens rörelse, vilket möjliggör rörelse och transport av ämnen och organeller.

Front 87

Cytoskelett

Back 87

Komplext nätverk av proteiner i cytosolen. Ger cellen dess form och möjliggör rörelse.

Front 88

Mikrotubuli

Back 88

Proteinstruktur i cytoskelettet. Tjockt. Flageller, cilier, spindelfibrer som separerar kromosomerna vid celldelning. Spelar viktig roll för cellens form.

Front 89

Mikrofilament

Back 89

Proteinstruktur i cytoskelettet. Finns mycket av, är tunnare. Viktiga i muskelceller. Kan fästa vid cellmembranet och göra cellen rörlig. Delar cytoplasman vid celldelning.

Front 90

Intermediärt filament

Back 90

Proteinstruktur i cytoskelettet. Mest stabil och klarar belastning.

Front 91

ECM

Back 91

Extracellulärt matrix. Håller samman celler i vävnad. Strukturella proteiner, proteoglykaner, glykoproteiner. Singalöverföring.

Front 92

Plasmamembran

Back 92

Selektiv permeabel barriär. Skyddar cellenn ger den dess form och struktur. Möjliggör homeostas. Endocytos, exocytos. Rörlig och flexibel. Bidrar till cellsignalering.

Front 93

Exocytos

Back 93

Utsöndra. Vesikel vandrar till cellytan och membranet i vesikeln går ihop med plasmamembranet. Innehållet i vesikeln töms och blåsans membran blir en del av plasmamembranet.

Front 94

Endocytos

Back 94

Upptagning. Motsats av exocytos. Görs av tex vita blodkroppar och leverceller. Kan ske via fagocytos.

Front 95

Fagocytos

Back 95

Cellätande. Stora partiklar innesluts av veck i plasmamembranet och partiklarna internaliseras.

Front 96

Transcytos

Back 96

Transport genom celler.

Front 97

Flytande mosaikmodellen

Back 97

Mosaik syftar på de olika molekylerna som bildar membranet (bla fosfolipider, kolesterol, proteiner och kolhydrater). Det flytande syftar på att de olika molekylerna bildar en dynamisk och flexibel vätska med diverse olika uppgifter och ansvarsområden.

Front 98

Fosfolipid

Back 98

Två fettsyror, glycerol och en laddad fosfatgrupp som huvud. Huvudet är polärt och därmed hydrofilt, medan fettsyresvansen är hydrofob. Därför arrangerar fosfolipiderna sig i dubbellager med svansarna riktade inåt, bort från vattnet inuti och utanför cellen, medan huvudet är riktat utåt.

Front 99

Membran

Back 99

Semipermeabel barriär

Front 100

Kanalprotein

Back 100

Hydrofila kanaler. Öppnas när en ligand eller jon binder till proteinet.

Front 101

Permeaser

Back 101

Bärarproteiner i membran. Konformationsförändring sker när ligand binder.

Front 102

Ligand

Back 102

Molekyl som triggar en signal genom att binda till ett receptorprotein.

Front 103

Signal transduction pathway

Back 103

En serie signaler (signalkaskad) som sker som en konsekvens av att en receptor binder en molekyl, som i slutändan triggar en reaktion.

Front 104

Diffusion

Back 104

Passiv transport (hög till låg koncentration). Strävan efter jämvikt.

Front 105

Aktiv transport

Back 105

Transport mot koncentrationsgradienten (låg till hög), kräver energi

Front 106

Osmos

Back 106

Strömning av lösningsmedel (tex vatten) från låg till hög koncentration, då partiklar inte kan röra sig genom ett semipermeabelt membran.

Front 107

Isoton

Back 107

Jämvikt med avseende på koncentration inuti och utanför ett membran (en cell)

Front 108

Hyperton

Back 108

Lägre koncentration inuti cellen än utanför, vatten vill röra sig ut ur cellen (salt miljö tex)

Front 109

Hypoton

Back 109

Högre koncentration inuti cellen än utanför; vatten vill röra sig in för att späda ut (kan spränga cell)

Front 110

Faciliterad diffusion

Back 110

Passiv transport från låg till hög koncentration, som faciliteras av hydrofila porer (kanalproteiner eller bärarproteiner) i membranet

Front 111

Primär aktiv transport

Back 111

Energin kommer från hydrolys av ATP, sköts av Na/K-pump

Front 112

Sekundär aktiv transport

Back 112

Energin kommer från jonkoncentrationsgradient som har bildats genom en tidigare primär aktiv transport

Front 113

Tight junctions

Back 113

Tät förbindelse mellan celler, består av aktin och glukoprotein som bildar nätverk.

Front 114

Desmosomer

Back 114

Ger slitstyrka åt cellen och bidrar till cellsignalering mellan celler. Intermediära filament.

Front 115

Gap junctions

Back 115

Utgör jonkanaler mellan celler, vilket medför att cellsignalering kan ske mellan många celler direkt. Muskler och hjärtats vävnader har många för snabb impuls.

Front 116

Integrin

Back 116

Förmedlar cell-matrix och cell-cell interaktioner.

Front 117

Basalmembran

Back 117

Mycket tunn hinna av kollagen, proteoglukaner och glykoproteiner. Kopplar samman epitelcellerna med bindväv.

Front 118

Autokrina

Back 118

Signal med kemisk budbärare från cellerna som påverkar sig själva.

Front 119

Parakrina

Back 119

Signaler med kemisk budbärare som påverkar närliggande celler

Front 120

Juxtakrina

Back 120

Signaler med kemisk budbärare som påverkar tätt intilliggande celler.

Front 121

Endokrina

Back 121

Signaler med kemisk budbärare som påverkar celler långt borta.

Front 122

Jonkanal

Back 122

Port i plasmamembranet som kan släppa igenom joner. Kan öppnas ich stängas under påverkan av elektrisk spänning, läkemedel, signalsubstanser, eller mekanisk belastning

Front 123

Proteinkinasreceptorer

Back 123

Receptor som binds av proteinkinas genom fosforylering

Front 124

G-protein-lånkade receptorer

Back 124

En typ av receptor på ytan av cellmembranet.

Front 125

Direkt signalering

Back 125

Intracellulär signalering som regleras av gap junctions (djurceller) eller plasmodesmata (växtceller)

Front 126

Indirekt signalering

Back 126

Intracellulär signalering som sker med kemisk budbärare antingen autokrint, parakrint, juxtakrint eller endokrint.

Front 127

Active site

Back 127

Platsen på ett substrat där ett enzym binder för att trigga en reaktion.

Front 128

Inhibitor

Back 128

Molekyler som binder till enzymet och förhindrar dess katalyserande effekt eller gör den avsevärt långsammare. Naturligt förekommande inhibitorer reglerar metabolismen, medan artificiella inhibitorer används för att behandla sjukdomar.

Front 129

Kompetitiv inhibitor

Back 129

Tävlar om att binda till active sitet på enzymet, och sänker därmed antalet/effekten av katalyserande reaktioner.

Front 130

Icke-kompetitiv inhibitor

Back 130

Binder på en annan plats än active site på enzymet, men försvårar ändå bindningen av substratet (genom att tex ändra formen på enzymet).

Front 131

Reversibel bindning

Back 131

Hämmaren (inhibitorn) binder inte så starkt till enzymet utan kan släppa.

Front 132

Irreversibel bindning

Back 132

Hämmaren (inhibitorn) binder kovalent (starkt) till sidokedjor i den aktiva platsen i enzymet och inaktiverar enzymet permanent, cyclooxygenase binder med aspirin

Front 133

Feedback inhibition

Back 133

När slutprodukten i en signal transduction pathway agerar som inhibitor, för att förhindra överproduktion av produkten

Front 134

Cofaktor

Back 134

Faktor som binder till enzym och möjliggör därmed dess katalyserande funktion. Tex järn, koppar och zink som binder hemoglobin.

Front 135

Coenzym

Back 135

Binder till ett annat enzym och möjliggör därmed dess katalyserande funktion, ex biotin.

Front 136

Anabolism

Back 136

Uppbyggnad av ämnen, kräver energi

Front 137

Katabolism

Back 137

Nedbrytning av ämnen, ger energi (byggstenar till anabolism)

Front 138

Oxidativ fosforylering

Back 138

Steget i cellandningen som producerar ATP >30/C⁶H¹²O⁶

Front 139

Oxidation

Back 139

Borttag av elektroner/vätejoner (protoner)

Front 140

Dehydrering

Back 140

Borttag av vatten

Front 141

Reduktion

Back 141

Tillsats av elektroner

Front 142

Anaerob

Back 142

Reaktion som sker utan syre

Front 143

Aerob

Back 143

Reaktion som sker med syre

Front 144

Redoxreaktion

Back 144

Reaktion där oxidation och reduktion sker samtidigt

Front 145

ATP

Back 145

Adenosintrifosfat. Den universella energidonatorn. Uppbyggd av en adenosin och tre fosfat. Har en energirik bindning mellan fosfatgrupperna som används för att driva energikrävande processer i cellen. Bildas under glykolysen, citronsyracykeln och elektrontransportkedjan.

Front 146

Glykolys

Back 146

Nedbrytning av glukos till pyruvat, första steget i cellandningen. Sker i cytoplasman, aerobt/anaerobt. Ger 2 pyruvat och 2ATP per glukosmolekyl

Front 147

Pyruvat

Back 147

Slutprodukten av glykolysen, som genom omvandling till acetyl-CoA används som startprodukt i citronsyracykeln.

Front 148

Acetyl-CoA

Back 148

Mellanprodukt under cellandningen. Glukos bryts ned till pyruvat genom glykolysen, som i sin tur omvandlas till acetyl-CoA genom pyruvathydrogenaskomplexet. Acetyl-CoA är en av startprodukterna för citronsyracykeln.

Front 149

Citronsyracykeln

Back 149

Aerob metabolisk process där 2 Acetyl-CoA blir citronsyra och sedan omvandlas till koldioxid, 6 NADH, 2 FADH och 2 ATP. Sker i mitokondiernas matrix.

Front 150

NADH

Back 150

Intermediär elektronbärare i metaboliska processer.

Front 151

FADH

Back 151

Intermediär elektronbärare i olika metaboliska processer

Front 152

Elektrontransportkedjan/ATP-syntes

Back 152

Protoner transporteras aktivt mha NADH, ansamlas i intramembranutrymmet i mitokondrier. Detta skapar en koncentrationsgradient och laddningsskillnad (potentiell energi) på båda sidorna om innermembranet. ATP-syntas tar aedan vätejoner med gradienten in i mitokondrien och energi frigörs. Bildar > 30 ATP för varje glukosmolekyl.

Front 153

ATP-syntas

Back 153

Enzym som katalyserar bildandet av ATP från ADP, det sista och mest centrala steget i cellandningen. Sitter i mitkondriernas innermembran.

Front 154

Pyruvatoxidation

Back 154

Omvandling av pyruvat till Acetyl-CoA. Kräver syre.

Front 155

Fermentering

Back 155

Anaerob omvandlingsprocess som används när respiration inte är tillgängligt. Ex, mjölksyrajäsning eller fermentering som ger alkohol. Sker hos människan vid stor ansträngning av musklerna där syre förbrukas i högre takt än det tillkommer genom blodet. Producerar små mängder ATP.

Front 156

Elektronacceptor

Back 156

Ämne som katalyserar en oxidation. Tex syre, sulfat, nitrat, järn.

Front 157

Fermentationsprodukt

Back 157

Etanol eller mjölksyra

Front 158

Psychrophil

Back 158

Temperaturberoende mikroorganism. Behöver låg temperatur.

Front 159

Mesophile

Back 159

Temperaturberoende mikroorganism. 8-47°C, tex kroppen och rumstemperatur.

Front 160

Thermophile

Back 160

Temperaturberoende mikroorganism. Behöver högre temperatur, 42-68°C.

Front 161

Hyperthermophile

Back 161

Temperaturberoende mikroorganism. Behöver väldigt hög temperatur.

Front 162

Neutrophile

Back 162

Mikroorganisms anpassning till pH. Neutralt pH.

Front 163

Acidophile

Back 163

Mikroorganisms anpassning till pH. Surt pH.

Front 164

Alkaliphile

Back 164

Mikroorganisms anpassning till pH. Basiskt pH.

Front 165

Halofil

Back 165

Kräver salt miljö

Front 166

Obligat

Back 166

Tvungen att leva där (tex obligat aerob måste ha syre)

Front 167

Fakultativ

Back 167

Kan utnyttja mekanismer i både aeroba och anaeroba miljöer

Front 168

Reverse DNA gyrase

Back 168

Enzym som katalyserar supercoiling av DNA, vilket skyddar det från denaturering i höga temperaturer. Speciellt hos Thermo- och Hyperthermophiler

Front 169

Viable count / colony building units

Back 169

Levande bakterier

Front 170

Laggfas

Back 170

Första fasen av bakterietillväxt efter ympning ner i nytt medium. Bakterierna anpadsar sig till den nya miljön innan de kan börja dela sig. Under denna period syntetiseras proteiner.

Front 171

Exponentiella fasen

Back 171

Den andra fasen i bakteriers tillväxt. Bakterierna stiger i antal exponentiellt. De delar sig i stora antal och väldigt få dör.

Front 172

Stationär fas

Back 172

Tredje fasen i en bakterietillväxt. Näringen sinar och tillväxtkurvan planar ut. Flera börjar dö ut, och många har svårare att dela sig.

Front 173

Dödfasen

Back 173

Fhärde och sista fasen i bakteriers tillväxt. Tillväxrkurvan går nedåt och fler och fler dör allt eftersom delningen sjunker.

Front 174

100 mikroliter => 17 levande

Spädningsserie 1/10 i fyra steg. Hur många viabla per ml i ursprungskultur?

Back 174

17/100 mikroliter = 170/ml

Spädning: 1/10×4 => 10 000

=> 170 0000 viabla/ml

Front 175

Semikonservativ replikation

Back 175

När de två strängarna i DNA-helixen replikeras består de två nya helixarna båda av en gammal och en ny DNA-sträng

Front 176

Histon

Back 176

Proteiner som håller ihop packstrukturen. DNA dubbelhelixen är virad runt histoner i G0/G1-fas av replikationen

Front 177

Nukleosom

Back 177

DNA virat runt histoner och tätt ihoppackat kallas för nukleosomer.

Front 178

Kromatin

Back 178

Flera nukleosomer ihoppackade kallas för kromatin.

Front 179

G0

Back 179

Vilofas

Front 180

G1

Back 180

Interfas, tillväxtfas. Tillverkning av strukturella och enzymatiska proteiner som ska användas i syntesen.

Front 181

S

Back 181

Interfas. DNAt replikeras, centrosomer bildas.

Front 182

G2

Back 182

Interfas. Mitosförberedelser så att systerkromatiderna ska kunna separeras. Här görs även organeller och strukturella och enzymatiska proteiner.

Front 183

M

Back 183

Celldelning/mitos

Front 184

Transfektion

Back 184

Överföring av DNA till eukaryoter kallas för transfektion

Front 185

Polymer

Back 185

Kemisk förening som består av långa kedjor av upprepade mindre enheter - monomerer. Reaktionen då monomererna blir polymer kallas för polymerisation.

Front 186

Ori

Back 186

Origin of replication. Starten på replikationsgaffeln. Eukaryota celler har multipla ori.

Front 187

Primas

Back 187

Bildar kort RNA-primer som fungerar spm startbit för DNA-replikationen. Behövs av DNA-polymeraset för att börja arbeta.

Front 188

Sliding DNA clamp

Back 188

Rör sig längs replikationen och stabiliserar ihop den nya dubbelsträngen och dess bindningar

Front 189

Lagging strand

Back 189

5' till 3'. Blir små stumpar av DNA

Front 190

Leading strand

Back 190

3' till 5'

Front 191

DNA polymeras

Back 191

Syntetiserar nya komplementära DNA-strängar

Front 192

Okazakifragment

Back 192

Stumparna av DNA på lagging strand som uppstår pga att DNA polymeras enbart kan arbeta från 3' till 5' (sett till replikationsgaffeln

Front 193

Single strand binding protein

Back 193

Håller de separerade enkla strängarna isär under replikationen

Front 194

DNA helikas

Back 194

Separerar dubbelsträngen till två enkelsträngar (bildar replikationsgaffeln)

Front 195

Ligas

Back 195

Limmar ihop okazakifragmenten

Front 196

Telomeras

Back 196

I änden av lagging strand blir en liten lucka där nukleotider saknas vid varje replikation, varje kromosom blir alltså kortare vid varje replikation. I könsceller och stamceller som replikeras ofta åtgärdas detta mha telomeras som sätter dit en bit som heter telomer.

Front 197

Proofreading

Back 197

DNA polymeraset har en inbyggd korrekturläsningsfunktion som innebär att den kan byta ut felaktigt insatta nukleotider.

Front 198

PCR

Back 198

Polymerase chain reaction. Används för att detektera och multiplicera arvsmassa. Cykler av upphettning och nedkulning, vilket denaturerar respektive syntetiserar DNA. Används för att hitta specifika sekvenser, och för att göra mycket DNA för kloningsexperiment.

Front 199

Kromosom

Back 199

Två kromatider

Front 200

Kromatid

Back 200

En dotterkromosom

Front 201

Kromatin

Back 201

DNA + proteiner

Front 202

Mitos

Back 202

Celldelning. Cellerna blir genetiskt identiska. Ett av stegen i cellcykeln, sker när nya celler ska bildas. Sker tex när organismen växer och när gamla celler måste ersättas. Diploid genom. Varje somatiska cell innehåller homologa par kromosomer (kromatider).

Profas

Prometafas

Metafas

Anafas

Telofas

Front 203

Profas

Back 203

Kromatinet kondenserar/viras ihop och blir kompaktoch bildar synliga kromosomer, som består av parade systerkromatider (som delar på centromer). Centrosomerna flyttar sig till motsatta poler

Front 204

Prometafas

Back 204

Nukleärmembranet bryts ned. Mikrotubuli kopplar kinetochorerna till polerna

Front 205

Centromer

Back 205

DNA-sekvens som kopplar samman systerkromatider

Front 206

Kinetochor

Back 206

Fästpunkt på kromatiderna för mikrotubuli/spindelfibrerna vid celldelning (prometafas)

Front 207

Metafas

Back 207

Den mitotiska spindeln bildas. Centromererna lägger sig i centrialplanet vid cellens ekvator.

Front 208

Anafas

Back 208

Systerkromatiderna separeras och dras åt varsitt håll

Front 209

Telofas

Back 209

Två nya kärnmembran bildas och kromatinet luckras upp så att DNAt kan läsas av

Front 210

Cytokines

Back 210

Cellmembran (cellvägg hos växter) bildas och cellerna separerar

Front 211

Cyklinberoende proteinkinas

Back 211

Cyklin-proteiner aktiverar CdK, som i sin tur aktiverar andra proteiner. Kinaser är enzymer som fosforylerar, dvs överför en fosfatgrupp från ATP till ett målprotein så att det händer något med dess funktion - aktivering eller inaktivering.

Front 212

Apoptos

Back 212

Programmerad celldöd. Viktigt för att ta bort skadade celler. Katalyseras av caspaser

Front 213

Caspaser

Back 213

Enzymer som katalyserar apoptos

Front 214

HER2

Back 214

Aktiverar onkogener (cancer)

Front 215

RB

Back 215

Inhiberar tumörsupressorgener (cancer)

Front 216

Strålning

Back 216

Cancerbehandling som skadar DNA och ger apoptos

Front 217

Cellgifter

Back 217

Cancerbehandling som riktar sig mot olika steg i cellcykeln, tex blockerar DNA replikationen, blockerar mitotiska spindeln, binder HER2

Front 218

Somatiska celler

Back 218

Kroppens celler förutom könsceller

Front 219

Meios

Back 219

Sexuell reproduktion. Cellerna blir genetiskt unika. Reduktionsdelning, den delning som sker när det bildas könsceller. Haploid genom.

Front 220

Haploid

Back 220

Enkel uppsättning kromosomer

Front 221

Diploid

Back 221

Dubbel uppsättning kromosomer

Front 222

Asexuell reproduktion

Back 222

Ger genetiskt identiska individer, sker tex hos bakterier, kloner av växter

Front 223

Sexuell reproduktion

Back 223

Ger genetiskt unika, haploida gameter, som smälter samman till em diploid cell.

Front 224

Gameter

Back 224

Könscell, haploid

Front 225

Zygot

Back 225

Den cell som bildas när två gameter (vanligen ägg och spermie) förenas vid befruktning. Zygoten har till skillnad fråm gameterna dubbel kromosomuppsättning.

Front 226

Profas 1

Back 226

Mitos 1. En replikation av arvsmassan har skett. Homologa kromosomer parar ihop sig och fäster sig till varandra via synapser. Kromatinet coilar ihop sig och blir mer kompakt.

Front 227

Metafas 1

Back 227

Homologa kromosomer hålls ihop av cohesin vid regioner som kallas chiasmata. Arvsmassebitar byts ut genom rekombination.

Front 228

Cohesin

Back 228

Proteinkomplex som håller ihop systerkromatider fram till anafas när de separerar

Front 229

Chiasmata

Back 229

Region där homologa kromosomer hålls ihop under metafas 1 av meiosen

Front 230

Rekombination / crossing over

Back 230

Sker mellan kromatider mha chiasmata, där bitar av arvsmassa byts ut genom repellering oxh överkorsning, vilket ger en rekombinant kromatid.

Front 231

Anafas 1

Back 231

De nya kromosomerna dras åt motsatt håll

Front 232

Telofas 1

Back 232

De två nya (diploida) cellerna delar på sig

Front 233

Tetrad

Back 233

Fyra kromosomer

Front 234

Metafas 2

Back 234

Kromosomparen dras till ekvatorialplanet och spindelfibrer fäster till kinetochorerna

Front 235

Anafas 2

Back 235

Det återstående cohesinet bryts ned vilket möjliggör att systerkromatiderna separerar. De rekombinerade kromosomparen dras åt motsatt håll

Front 236

Telofas 2

Back 236

Nukleärmembran och fyra haploida celler bildas

Front 237

Profas 2

Back 237

Nukleärmembranet bryts ned. Centrosomer dras till motsatta poler

Front 238

Genetisk variation

Back 238

1. Kromosomer från det maternella respektive paternella arvet lägger sig längs ekvatorialplanet "slumpmässigt" på varsin sida

2. Crossing over i metafas

Front 239

Enäggstvillingar

Back 239

Samma arvsmassa, utgår från en zygot

Front 240

Tvåäggstvillingar

Back 240

Samma relation som vanliga syskon, utgår ifrån två zygoter

Front 241

Monosomi

Back 241

Bars en kromosom på ett av paren (tex äggcellen har inga kromosomer). Monosoma zygoter dör.

Front 242

Trisomi

Back 242

Extra kromosom på ett av kromosomparen (äggcellen hade två kromosomer). Trisomiska zygoter kan överleva beroende på vilken kromosom det handlar om, exempelvis i kromosom 21 leder trisomi till Downs syndrom.

Front 243

Aneuplodi

Back 243

Onormalt antal kromosomer. Aneuploda celler dör oftast, men inte alltid.

Front 244

Karyogram

Back 244

Kromosomkarta, visualisering av hur kromosomer ser ut (under M-fasen) hos en organism

Front 245

Karyotyp

Back 245

Nummer och utseende hos en kromosom

Front 246

Allel

Back 246

En särskild variant av genen/anlaget. Varje kromosompar har i båda kromosomerna motsvarande alleler, dvs tex genen för röd färg sitter på samma position på båda kromosomerna

Front 247

Lokus

Back 247

Den bestämda plats på kromosomen där information om en viss gen är lagrad. Gener med ett och samma lokus i homologa kromosomerna är alleler av samma gen

Front 248

Homozygot

Back 248

Samma allel för en gen i båda av de homologa kromosomerna (tex två för brunögdhet)

Front 249

Heterozygot

Back 249

Två olika alleler för samma gen i de homologa kromosomerna

Front 250

Recessiv

Back 250

Ett anlag som inte slår igenom om dominant anlag finns (dvs kräver homozygot)

Front 251

Dominant

Back 251

Anlag som alltid slår igenom om det finns (både homozygot och heterozygot)

Front 252

Genotyp

Back 252

Syftar på hela arvsmassan, även DNA och gener som inte ger synliga egenskaper

Front 253

Fenotyp

Back 253

Syftar på de egenskaper som man kan se, alltså de gener som ger synliga egenskaper, även miljöfaktorer tas in

Front 254

Könsbunden ärftlighet

Back 254

Genen sitter på könskromosomen X eller Y

Front 255

Autosomal ärftlighet

Back 255

Genen sitter inte på könskromosomen

Front 256

Law of segregation

Back 256

Gameter blir haploida genom meios. Gameter sammansmälter till en diploid zygot. För varje egenskap ärver en individ två alleler, en av varje förälder

Front 257

Law of dominance

Back 257

Vissa allelers gener är dominanta, de maskerar de recessiva generna

Front 258

Law of independent assortment

Back 258

Vissa gener ligger skilda på olika kromosomer eller långt ifrån varandra på samma kromosom, och separeras genom rekombination. Då ärvs de oberoende från varandra.

Front 259

Monohybrid korsning

Back 259

Två möjliga alleler (två genvarianter på ett ställe, korsschema med fyra rutor)

Front 260

Dihybrid korsning

Back 260

Två möjliga alleler vid två loci (två olika genvarianter på två ställen) (korsschema 16 rutor)

Front 261

Icke-komplett dominans

Back 261

Inget anlag är recessivt.

R - röd

V - vit

RR + VV = RV = rosa (en blandning)

Front 262

Co-dominans

Back 262

Inget anlag är recessivt, men anlagen blandas inte.

S - svart

V - vit

SS + VV = SV = svartvit (inte grå)

Front 263

Multipla alleler

Back 263

Fler än två allelformer av samma gen, tex blodgrupper

Front 264

Supercoilat DNA

Back 264

Mer stabilt och skyddat från nedbrytning/hydrolytiska reaktioner

Front 265

DNA A

Back 265

Initieringsprotein för DNA-replikationen hos prokaryota

Front 266

DNA B

Back 266

Helikas hos prokaryota som gör replikationsbubblan större

Front 267

Replication bubble

Back 267

Motsvarande replikationsgaffeln i eukaryota. Bubble pga cirkulära kromosomer.

Front 268

Gyras

Back 268

Både coilar DNA mer och mindre

Front 269

Topoisomeras 2

Back 269

Hjälper de två cirkulära kromosomerna hos en prokaryot separera efter replikation

Front 270

Sigma-faktor

Back 270

Passar ihop RNA-polymeraset till promotorn och släpper sedan, vid prokaryot proteinsyntes

Front 271

Operon

Back 271

Kluster av gener i arvsmassan, som föregås av samma promotor och aktiveras/avaktiveras av samma aktivator/repressor. Transkriptionsenhet. En sträcka DNA med besläktade gener som tillsammans bildar ett gemensamt slutmål. Finns endast i prokaryota celler. Lac-operon hos E. coli mest känt.

Front 272

Signalpeptider (prokaryot)

Back 272

Proteiner som ska placeras i bakteriens membran, periplasmautrymme (G-) eller cellvägg har signalpeptider i änden som tar dem till rätt ställe.

Front 273

Heat shock proteiner

Back 273

DnaK, DnaJ, GroEL, GroES agerar chaperoner dom gör att proteiner veckas rätt efter syntes (hos prokaryota)

Front 274

Polysistroniskt mRNA

Back 274

mRNA som kodar för flera proteiner, bildas från ett operon

Front 275

Repressor

Back 275

Reglerar genexpression. Tex arginin genrepressor, som binder bär corepressor (arginin) finns, annars flyter den runt

Front 276

Aktivator

Back 276

Reglerar gen, tex maltos aktivator protein, som aktiveras (binder) när maltos finns, annars flyter den runt

Front 277

Induktion

Back 277

Reglering av proteiner som finns med i katabola reaktioner

Front 278

Lac-operon

Back 278

Operonet kodar för tre proteiner som alla är inblandade i nedbrytning och upptag av laktos. En lac gen repressor sitter fast på genen och blockerar syntes. Om laktos kommer intill denna repressor så binder den repressorn som då släpper mRNAt och syntes av generna kan starta. Men det är enklare och snabbare flr bakterien att bryta ned och använda glukos istället för laktos. Därför ska enzymerna för nedbrytning av laktos bara uttryckas om det inte finns glukos.

Laktos (mycket) + glukos (mycket) = reoressorn släpper, litet uttryck av generna i operonet

Laktos (mycket) + glukos (lite) = repressorn släpper, cAMP binder CRP, RNA polymerasets affinitet för promotor ökar, högt uttryck av generna i operonet

=> så att intr bakterien behöver tillverka enzymerna som bryter ned laktos i onödan om både glukos och laktos finns

Front 279

Negativ reglering

Back 279

Repressorproteiner förhindrar transkription. Tex. Lac operonet, repressorn binder hela tiden om inte laktos finns (repressorn deaktiveras av laktos)

Front 280

Positiv reglering

Back 280

Aktivatorprotein stimulerar transkription.

Front 281

Transformation

Back 281

Direkt upptag av arvsmassa från omgivningen, från tidigare lyserade bakterieceller. Underlättas med CaCl, is och värme. Plasmid kan tas upp genom transformation.

Front 282

Transduktion

Back 282

Upptag av arvsmassa (DNA-överföring) mha bakteriofager som tidigare lyserat annan bakteriecell. En bit värd-DNA från vilken del som helst av genomet, blir en del av virusets DNA i virusgenomet. Lytisk och lysogen faginfektion.

Front 283

Bakteriofag

Back 283

Bakterievirus

Front 284

Lytisk

Back 284

Bra på att lösa upp

Front 285

Lysogen

Back 285

Bakteriecell som en bakteriofag existerar inuti som DNA i vilostadium

Front 286

Konjugation

Back 286

Överföring av DNA vid cellkontakt, via pili. Givarbakterie och mottagarbakterie. Plasmid kan föras över genom konjugation.

Front 287

Missense

Back 287

Felaktigt protein

Front 288

Nonsense

Back 288

Stoppkodon ger ofärdigt protein

Front 289

Epigenetik

Back 289

En omprogrammering av vilka gener som slås av och på under inverkan av andra saker än DNA. Metylering av DNA, metylering och acetylering av histoner.

Front 290

Metylering

Back 290

En metylgrupp CH³ sätts till en molekyl

Front 291

DNA metylering

Back 291

Epigenetiska förändringar i genexpression. Kan orsakas av levnadsvillkor, kost, miljögifter, ålder, stress bla. Kemisk förändring av cytosin i CG-platser i DNA (ofta promotorregionen), vilket oftast stänger av gener. Katalyseras av DNA-metyltransferas

Front 292

Glykokortikoidreceptor

Back 292

Används för att reglera kroppens hormonella svar på stress. Höga stressnivåer kan tex ge metylering av promotorn för glykokortikoidreceptorn och därmed inhibera den genens transkription. Beteendestörningar hsr observerats vid metylering av glykokortikoidreceptorn

Front 293

Genreglering

Back 293

Slå på/stänga av/reglera upp/reglera ner vissa gener, i syfte av anpassning. Om ett protein inte behövs är det slösaktigt (med energi) att fortsätta producera det

Front 294

Promotorregionen

Back 294

Den viktigaste delen på en gen för att reglera genuttryck, då den ligger nära genen. Här binder transkriptionsfaktorer.

Front 295

Transkriptionsfaktorer

Back 295

Kontroll av genuttryck, formen på en transkriptionsfaktor är viktig för att den på ett bra sätt ska kunna binda till DNA. Olika former:

Helix-turn-helix

Zinc-finger

Leucine zipper

Helix-loop-helix

Front 296

Helix-turn-helix

Back 296

Transkriptionsfaktor

Front 297

Zinc-finger

Back 297

Transkriptionsfaktor

Front 298

Leucine zipper

Back 298

Transkriptionsfaktor

Front 299

Helix-loop-helix

Back 299

Transkriptionsfaktor

Front 300

Enhancer

Back 300

En stimulerare - regulatoriska sekvenser som binder transkriptionsfaktorer och aktiverar genuttryck. Ligger långt ifrån genen. Kan ge upphov till böjningar i DNAt, som triggar transkriptionen

Front 301

Stress response element

Back 301

Region i anslutning till promotorn för flera gener som alla är inblandade i att svara på ett visst stimuli, (tex stress) som binder transkriptionsfaktor

Front 302

Posttranskriptionell kontroll

Back 302

Tranakriptionsmodifieringar av mRNA som ett led i reglering av gentranskription - transportering av mRNA ut från kärnan, skydd, splicing (poly A), små RNA

Front 303

Alternative splicing

Back 303

Pre-mRNA kan spliceas oliks i olika vävnader, dvs när intronerna spliceas bort, kan de återstående exonerna klistras ihop på olika sätt, för att samordna flera aktiveringar

Front 304

Differentierad cell

Back 304

En cell med specifika gener påslagna och andra avslagna, dvs den har fått sin uppgift. Odifferentierade celler är mer stamcellslika

Front 305

Onkogener

Back 305

Normala gener som genom genetiska avvikelser ger malign transformation av cellen, det vill säga en gen som ger upphov till en felaktig proteinprodukt vars bristande funktion ger upphov till en tumörcell. I de flesta fall innebär detta en överaktiverad gen.

Front 306

Epigenetisk nedärvning

Back 306

Metylering i somatiska celler kan ärvas, medan könscellers metylering ofta tas bort när de bildas.

Front 307

Maintenance metylas

Back 307

Enzym som katalyserar formation av 5-metylcytosin i en ny DNA-sträng, vilket leder till att epigenetiska förändringar kan ärvas

Front 308

DNA-metyltransferas

Back 308

Enzym som katalyserar DNA- metylering

Front 309

Demetylas

Back 309

Enzym som kan katalysera borttagandet av en metylgrupp

Front 310

De-aminering (av Cmet)

Back 310

Spontan borttagning av amingruppen på metylcytosinet Cmet, vilket ger basen Thymin istället, som inte kan korrigeras utan leder till mutation.

Front 311

Acetylering (av histoner)

Back 311

Ändrar laddningen av histonerna vilket leder till att DNA blir mindre packat runt dem och gör dem tillgängliga för transkription

Front 312

Deacetylering (av histoner)

Back 312

Acetylgruppen tas bort från histonproteinet och den starka attraktionen mellan DNA och histon ökar. Nukleosomen stängs och DNAt blir otillgängligt för transkription. Mediciner som används som cancerbehandling agerar ofta deacetylerande på histonproteinerna.

Front 313

Eukromatin

Back 313

DNA kan läsas av, löst packat

Front 314

Heterokromatin

Back 314

DNA kan inte läsas av, tätt packat

Front 315

Vildtyp

Back 315

Den normala

Front 316

Mutant

Back 316

Genetisk förändring i arvsmassan i en eller flera baser, som kan ge upphov till en aminosyra på en eller flera positioner, som kan vara felaktigt eller icke-fungerande. Om en bas byts ut i en reglerdel av DNA så kan vi få en felaktigt reglerad produktion av proteiner.

Front 317

Tyst mutation

Back 317

Mutation som inte påverkar ett proteins fenotyp, samma funktion so vanligt

Front 318

Frameshift

Back 318

Om en extra aminosyra sätts in eller tas bort blir det en förskjutning i läsramen, vilket ger helt andra aminosyror och alltså inget fungerande protein

Front 319

Insertion

Back 319

En slags genetisk förändring där en ny bit arvsmassa (bas/baser) har satts in i arvsmassan

Front 320

Deletion

Back 320

En slags genetisk förändring där arvsmassa (bas/baser) har försvunnit

Front 321

Translokation

Back 321

En bit arvsmassa har satt sig i en annan kromosom

Front 322

Kromosomavvikelse

Back 322

Stora skador på kromosomer eller då kromosomerna finns i ett annat antal (karyotop förändring)

Front 323

Karyotyp

Back 323

Kromosomsammansättningen

Front 324

Serologiska test

Back 324

Detekterar antikroppar mot bakterier eller antigener (proteiner) från bakterier. Immunoassays, agglutination, immunofluorescense.

Front 325

Immunoassays

Back 325

Serologiska test

Front 326

Agglutination

Back 326

Serologiska test

Front 327

Immunofluorescense

Back 327

Serologiskt test

Front 328

Bakteriostatiskt ämne

Back 328

Inhiberar bakterietillväxt, men dödar inte

Front 329

Bakteriocidalt ämne

Back 329

Dödar bakterieceller

Front 330

Bakteriolytiskt

Back 330

Lyserar bakterieceller

Front 331

Antibiotika

Back 331

Verksamma ämnen mot bakterier. Hämmar bakteriens proteinsyntes, dess cellväggssyntes eller RNA-syntes. Viktigt att försöka hitta mekanismer och strukturer att angripa som inte finns hos oss, å eventuella läkemedel påverkar våra normalfunktioner i så låg grad som möjligt

Front 332

Sepsis

Back 332

Blodförgiftning. Nedsatt immunförsvar, hög ålder, immunsupprimerande läkemedel, cytostatika (cellgifter), leukemi osv kan öka risken för sepsis.

Front 333

Cytostatika

Back 333

Cellgifter

Front 334

Meningit

Back 334

Hjärnhinneinflammation

Front 335

Pneumoni

Back 335

Lunginflammation. Orsakas oftast av Pneumokock-bakterier.

Front 336

Beta-hemolys

Back 336

Lysering av röda blodkroppar

Front 337

Skadad slemhinnebarriär

Back 337

Tillstånd efter en virusorsakad luftvägsinfektion som ökar risken för att drabbas av sekundära bakterieinfektioner.

Front 338

Otit

Back 338

Öroninflammation

Front 339

Sinuit

Back 339

Bihåleinflammation

Front 340

Enterobacteriaceae

Back 340

Tarmbakterier i normalfloran

Front 341

UVI

Back 341

Urinvägsinfektion, orsakas oftast av E. coli

Front 342

Patogen

Back 342

Sjukdomsframkallande (påvisar virulens)

Front 343

Virulens

Back 343

Förmåga att orsaka sjukdomar

Front 344

Virulensfaktorer

Back 344

Faktorer som ger bakterien en ökad virulens ex. kapsel, pili, lipteikonsyra (adhesion); endotoxin, exotoxin, superantigen (invasion);

Front 345

Normalfloran

Back 345

Bakteriefloran som vi normalt har på och i våra kroppar. Normalfloran är i vanliga fall apatogen, men är i själva verket opportunistiskt patogen.

Agerar fysiskt hinder/barriär mot andra bakterier; de tar näring och kan utsöndra ämnen som ör toxiska för andra bakterier; producerar K-vitamin; grundaktiverar immunförsvaret.

Front 346

Apatogen

Back 346

Icke-sjukdomsframkallande

Front 347

Opportunistiskt patogen

Back 347

Är sjukdomsframkallande om tillfälle ges, tex brännskadad patient.

Front 348

Lavemangdonation

Back 348

Tillförande av bakterier genom ändtarmen, då patientens normalflora är rubbad pga tex långvarig behandling med bredspektrum antibiotika

Front 349

Superantigen

Back 349

Virulensfaktor som överaktiverar immunförsvaret och leder till cellförstörelse, även vävnadsförstörelse. Detta kan bla medföra att bakterien kan invadera djupare in i kroppen.

Front 350

Koleratoxin

Back 350

Går in i cellen och påverkar cellens förmåga att hålla vätska och näring, uppstår en störning av metabola processerna

Front 351

Stelkrampstoxin

Back 351

Blockerar utsöndringen av glycerine och inhiberar därmed att muskeln slappnar av

Front 352

Botuliniumtoxin

Back 352

Blockerar utsöndringen av acetylcholine och inhiberar därmed muskelkontrahering, vilket kan tex ge upphov till andningsproblem

Front 353

Difteritoxin

Back 353

Inhiberar proteinsyntesen, medför celldöd

Front 354

Enterotoxin

Back 354

Produceras av staff aureus bakterier, ger oerhört snabb effekt även efter uppvärmning av maten de lever i pga att uppvärmning inte förstör toxinerna, bara bakterierna.

Front 355

Sjukdomsutveckling

Back 355

Påverkas av:

1. Människans (värddjurets) mottaglighet för infektionen

2. Bakteriens virulens och mängden bakterier

3. Tillfälligheter i miljön (temperatur, fuktighet, pH osv)

Front 356

Människans försvar

Back 356

Barriärer - mekaniska (hud, slemhinna, sekretion) och kemiska (lågt pH, galla, normalflora)

Immunförsvaret - celler (vita blodkroppar), proteiner (antikroppar)

Fysisk och psykisk balans som påverkar immunförsvaret och barriärer

Front 357

Smittvägar

Back 357

Peroral smittspridning

Luftsmitta

Vektorsmitta

Kontaktsmitta

Blodsmitta

Sexuell smitta

Front 358

Peroral smittspridning

Back 358

Intag via munnen