Use LEFT and RIGHT arrow keys to navigate between flashcards;
Use UP and DOWN arrow keys to flip the card;
H to show hint;
A reads text to speech;
77 Cards in this Set
- Front
- Back
|
Grunder för indelning av sjukdomar som drabbar nervsystemet |
Hjärna, hjärnstam och nerver? |
|
|
Ökat intrakraniellt tryck, vad ger upphov till det och vad ger det? |
Hydocefalus och hjärnödem ger en intrakraniell substansökning som leder till ett ökat intrakraniellt tryck. Trycket kommer göra så att venerna komprimeras och så även ventrikelsystemet. Generella symtom är huvudvärk, kräkningar/illamående, reducerat medvetande. hur mycket symtom som uppkommer beror på hur snabbt tryckökningen sker. Om den uppkommit från en arteriell blödning så uppfattar patienten det ofta som att den mår illa samtidigt som den har huvudvärk. Kan gå lång tid mellan symtomen, vilket gör att huvudvärken sm varit för ca 3månader lätt kan glömmas bort i anamnesen. Det cerebrala blodflödet kommer att minska pga reducerade cerebrala perfusionstrycket. då intrakraniella trycket ökar så påverkas perfusionstrycket. Ju mer det intrakraniella trycket höjs, desto mindre perfusion vilket kompenseras med ett ökat arteriellt blodtryck. Kroppen kommer tillslut inte kunna kompensera mer för det ökade intrakraniella trycket --> död. |
|
|
Vad är Incarceration? |
en inklämning. MICP > MCPP. Beror inte på var ödemet sitter utan att det finns ödem som ger en generell tryckökning. |
|
|
Vad är herination och när sker det? |
Inklämning - är då hjärnvävnad gör intrång på andra lokala strukturer som kranialnerver, blodkärl eller områden bestående av vit substans. Fås pga förflyttning av hjärnvävnaden, vilket ofta sker vis stora blödningar eller annat som "tar plats" Hjärnan kan även tryckas mot öppningarna som finns i skallbasen |
|
|
Symtom och biverkningar av tryckökning |
Viktigt att skilja på generella symtom från tryckökningen, vilket ger generella symtom som ex. huvudvärk och illamående får de lokala effekterna som t.ex. verkan på N. oculumotorius eller andra nerver beroende på var förträngningen sker. Medialt ökat tryck --> komprimering av N- oculumotorius och A. Cerebri posterior. Om man då överlever det ökad trycket så kan man få ex. synskador då en permanent skada kan ha uppkommit på N. Oculuomotorius. |
|
|
I vilka tillstånd ökar trycket i kraniet? |
1. Vid ökat tillflöde av vätska - utan ökat utflöde 2. Vid minskat utflöde av vätska - med en normal tillförsel 3. En kombo av de båda |
|
|
Tryckökningar i CSF |
ÄR oftast generella, dvs. trycket sprids i hela suaraknoidala rummet och trycker mot dura mater om inte obstruktion av flödet sker på något särskilt ställe ex. aqueductus cerebri. Dura mater omger synnerven och a. v. centralis retinae. Blodflödet från retina hindras av ett ökat intrakraniellt tryck --> optic disc sväller, ett s.k. Papillödem utvecklas. Är ett tecken på en generell tryckökning i CSF. |
|
|
Hur klarar blodkärlen i hjärnan en intrakraniell tryckökning? |
Venerna klarar en viss intrakraniell tryckökning utan att kollapsa då de har sfinktrar som gör at blod kan lagras upp tills det att trycket är så högt att blodet kan flöda undan. Större tryckökning kan dock göra så det venösa flödet obstrueras och ökar tryckökningen ytterligare. Artärerna intrakraniellt saknar mekanismer som venerna, vilket gör att en intrakraniell tryckökning som överstiger medelartärtrycket kommer leda till att blodflödet till hjärnan upphör. |
|
|
Herniering kan ske på ett antal platser, vilka? |
- Subfalcin herniering: sker i gyrus cinguli och tryck in under falx cerebr pga volymsökning, unilateralt i någon av hemisfärerna. A.Cerebri Anterior kan klämmas ihop och ge ischemi i delar av frontal- och parietalloberna. - Transtentoriell herniering: Uncus och gyrus parahippocampalis kläms in under tentorium cerebelli. Oftast pga blödning kring pons/mesencephalon. Tryckökning på N. oculumotorius -> pupilldilation och försämrad ögonmotorik. A. cerbri post kan klämmas åt --> ischemi i bla. occipitalloben --> syncortex. Tonsillär hernering, medulla oblongata eller tonsilla cerebelli kläms in i foramen magnum --> hotar centra i medulla omblongata som kontrollerar andning och hjärtrytm. |
|
|
Hjärnödem - vad är det och hur uppkommer det? |
Svullnad av hjärnan pga. uppkomst av ödem. Blir ansamling av vtska i hjärnvävnaden vilket kan bero på 3 saker: Cytotoxiska, vasogeniska och interstitiala |
|
|
Cytotoxiskt ödem |
Orsakas av någon form av skada på cellerna i hjärnan till följd av ischemi eller metabolskada. Cellerna blir oförmögna att upprätthålla jongradienterna övermembrant --> extracellulära vätskevolymen ökar. Bristfällig nutrientförsörjning av hjärnceller --> kan inte upprätthålla normal jonpumpsfunktion --> läckage --> störningar i endotelcellerna --> kontraheras --> ökad permeabilitet pga ökat avstånd mellan endotelcellerna --> hög molekylära substanser från blodbanan läcker ut till vävnaden ex. albumin sm drar till sig vätska --> osmotisk effekt och ödem. |
|
|
Vasogeniska ödem - kortfattat |
Orsakas av ökad kärlpermeabilitet och blod-hjärnbarriären-dysfunktion/skada. |
|
|
Interstitala ödem - kortfattat |
Kopplat till hyderocefalus Patienten får vattenskalle. Kraftig vidgning av ventrikelsystemet sker. Finns begränsning på hur mycket ependymet kan tänjas ut, om det uppkommer sprickor så läcker CSF ut --> ödem. Brukar uppkomma kring de laterala ventriklarna. |
|
|
Hydrocefalus - vad är det? |
Hydrocefalus = Vattenskalle Innebär att det skett en abnormal ansamling av CSF i ventrikelsystemet. Medför till ökat intrakraniellt tryck. Uppträder det i barndomen så kan det ge förstorad skalle pga kraniet då är eftergivligt. Uppkommer av obstruktiva eller icke-obstruktiva orsaker. Icke-obstruktiva är en överproduktion av likvor pga benign tumör i plexus choroideus. Obstruktiva kan delas in i två underkategorier: - Icke-kommunicerande hydreocefalus - Kommunicernade hydrocefalus |
|
|
Indelning cerebrovaskulära rubbningar |
1. Hypoxiska-hypoperfusiv orsak - blodet innehåller för lite syre eller så kommer det för lite blod dit pga cirkulatoriska problem 2. Obstruktiva orsaker - beror på förträngning kärl; 3 undergrupper - storkärlssjukdomar - småkärlssjukdomar - venösa obstruktioner 3. Hemorragiska orsaker - beror på kärlförändringar eller trauma. |
|
|
Cerebrovaskulära rubbningar - vad är det, histologi? |
Känt som slaganfall eller stroke, Incidensen ökar med åldern. Stor riskfaktor är ärftlighet. Främsta riskfaktorn är dock densamma som för hjärtat: hypertension, rökning, hjärtsjukdom, diabetes och hyperlipidemi. Histologiskt så ses till en början förändring i cellulära bilden, får en homogen cytoplasma och hyperkromatiska cellkärnor som ligger perifert placerade. Efter 1-2 dagar så kan man se granulocytärt infiltrat som snabbt ersätts av makrofager. Efter 10 dagar och framåt så är hela området genomsatt av makrofager och inom 1 månad så kan man se en avgränsning av infarkten och att det blir cystisläkning. |
|
|
Hypoxiska-hypoperfusiva rubbningar Orsak och sjukdomsuttryck |
Kan delas in i två grupper:
- Global anoxic encenhepalopati, är ex- brist av syresättning i blodet pga ex. toxiner. Kan inte ta upp syre i erytrocyterna, ger global bild på hjärnan, helt enkelt alla delar drabbas - en stor hypoperfusion/hypoxi. Andra orsaker kan ex. vara dietär anemi.
- Fokal enecehalopati; sker pga. selektiv känslighet, uppkommer ofta till följd av en tromb, emboli eller vaskulit. Skadan är i hög grad beroende av kollateralförsörjningens omfattning och områdets inschemiska tolerans. Stora neuronerna är känsligare för syrebrist, t.ex. gliacellerna, men det är oligodendrocyterna som drabbas hårdast av ischemin, kan ge en sk. inkomplett vitsubstans infarkt. Vissa områden i hjärnan är känsligare än andra, fokalnekros kan därför ske trots ischemin i grunden är generell. Ex. områdena som är i gränszonen för försörjning av två kärl. |
|
|
Riskfaktorer och orsaker för obstruktiva cerebrovaskulära sjukdomar |
Delas in efter vilket kärl som drabbats:
- Stora kärl; Huvudsakliga mekanismen är ateroskleros - personerna med detta kan få förkänning i form av TIA. Fullständig symtomregress inom 24h ska fås, går dock vanligen snabbare. Uppkommer ofta på morgon men kan vara borta då de väl kommer in - kolla noga, kan senare få komplett stroke, kontroll lipider! Aterosklerotisk stroke kommer primärt från lokalt ockulerande tromboser eller mindre vanligt från embolisering. Både multiinfarkt och strategisk infarkt kan framkalla demensbild. Multiinfarkt demens, stor förlust av hjärnvävnad. Strategisk infarkt-demens, infarkt av begränsad storlek, drabbar områden som ger kognitiv nedsättning.
Små kärl: Troligen vanligare, men svårare upptäcka. Fler sjukdomar som kan orsaka påverkan i dessa kräl, ex. emyloid enecphalopati och nästan alla amyloidoser uppkommer med cirkulatorisk påverkan på hjärnan. Även inflammatorisk sjukdom kan i slutstadiet av kronsik inflammation leda till bindvävsinlagring. Om de små perforerande kärlen i hjärnan drabbas av ateroskleros så benämns det som Bindwangers. Etat lecuniaire - en kollagenös och lipofil inlagring som ger påtaglig kärlväggsförtjockning -> kollaborerade kärl --> vidgning av perivaskulära utrymmet. Kan drabba alla småkärl i hjärnan, men perforerande kärlen är längre och på sås ätt större risk att drabbas av infarkt. Sker vanligen i basala ganglierna, kallas för lakunära infarkter.
Venösa obstruktioner; förr var sinustromboser mycket vanligt, pga högrisk p-piller. Är bättre idag, men ökad risk finns. Även andra läkemedel med höga hormonhalter. Ger ödem och ökat intrakraniellt tryck och därigenom infarkt.
Vanligaste orsaken till tromber är ateroskleros, brukar uppstå vid carotis bifurcationen vid ändarna på A.basilaris eller A. cerebri media. |
|
|
Cerebrovaskulära blödningar- riskfaktorer, orsak. |
Är hyfsat ovanligt, största orsak är långt gången hypertension. Patienterna får då snabbt uppkomna cerebrala bortfall - massivt ödem uppstår. Huvudsakligen uppstår de i stora hjärnan. Risken ökar med åldern. Finns två typer av blödningar som kan uppstå: Subarachnoidalblödning och intracerebral blödning. |
|
|
Subaracnoidalblödning - vad är det? |
En blödning som ger en snabb debut med huvudvärk, kräkning och kan leda till medvetslöshet. Är en momentandebut - personen i sig kan säga på sekunden då den kom - "yxa i huvudet". 30-50% dör i samband med debuten. Uppstår då ett aneurysm rupterar, vanligt att det sker i delningarna av circle of willis pga sköraste området (muskelfiberriktningarna). i 10% av fallen så är det ett arterosklerotiskt plack som brustit, ovanligt och svåråtgärdat. Inom loppet av 2-3 dagar så måste personen opereras. Efter 10 dagar annars så utvecklas spasm och totala syreförsörjningen i hjärnan blir nedsatt, man kan då få problem med obstruktion igen och ytterligare hjärninfarkter. |
|
|
Intracerebral blödning -vad är det? |
Vanligare än subaracnoidal. Uppkommer spontant, ger en stroke. Hypertoni och atheroskleros är riskfaktorer. Sker inuti hjärnan, mindre blodkärl som brister pga aneurysm. Är främst de kärl som avgår proximalt från de stora hjärnartärerna, spec a. Cerebri media som är drabbad. Symtomen är beroende på vart blödningen uppstår. Pons --> förlamning Putamen, cerebellum Vart än den sker blir patienten oftast gravt invalidiserad permanent. |
|
|
Traumatiska hjärnskador - resultat av vad? |
Antigen ett direkt trauma som skadat parenkymet direkt eller blödningar som i sin tur ger en fördröjd skada på parenkymet. |
|
|
Hjärnskakning - kännetecken och orsak |
Kännetecknas av huvudvärk och minnes- eller medvetandeförlust efter våld mot huvudet. Man ser inga morfologiska förändringar på hjärnan, iaf inte vid en översiktlig inspektion. |
|
|
Post-Commotio syndrom - risker och trolig orsak. |
Upprepande små trauman som inte ger medvetslöshet kan påverka hjärnan och ge en nedsättning. Man har även sett att vissa inklusionskroppar uppstår vid återupprepade trauman. En Tau-inlagring sker som är lokaliserad till toppen av cerebrala gyri. (jmf Alzhemiers till botten). Risken för att få detta upprepas som sagt om personen utsätts för flera trauman. Man rekommenderar att personer som drabbats av hjärnskakning ska ta det försiktigt i 3 månader efteråt. De mer långvariga symtom som kan fås: 1. Huvudvärk, yrsel och illamående 2. Koncentrationssvårigheter, irritabilitet, frustation 3. Depression, lätt till tårar 4. Trötthet, sömnsvårigheter, tanketröghet 5. Suddig syn/dubbelseende, ljus- och ljudkänslighet 6. Läs- och skrivsvårigheter 7. Minnesproblem 8. Personlighetsförändringar, låg alkoholtolerans, minskad sexlust. |
|
|
Vad är kontusion? |
Då småblödningar bildats i hjärnparenkymet pga att hjärnan kastats mot skallbenet. Hindras normalt av att hjärnan nästan har samma densitet som CSF och tenderar att sväva omkring i likvor. Vanligast är att skodorna utbreds anteriort/posteriort pga rörelsemönstret. Ofta så ses contre-coup-fenomen där skada syns i både frontalloben och occipitalloben pga att hjärnan först slungats framåt i kraniet och sedan bakåt. |
|
|
Diffus axional skada - vad är det? |
Kan förekomma vid högenergiskt våld mot hjärnan. Vid en sådan skada så rivs axoner av pga att hjärnan är rörlig. Skadan kan vara mycket utbredd. I mikroskop ses retraktionsbollar - svullna i de proximala ändarna på de avslitna axonerna - försöker reparera skadan. Distala delen av avslitna axonen brukar degenerera om inte nervernas reperationsmekanismer lyckas. Liknande skada kan uppkomma till följd av fokal tryckökning som dislokerar hjärnan. Presenteras nästan alltid med medvetslöshet efter kraftigt våld, skadorna ses vanligen med mikroskop i corpus callosum eller dorsolaterala mesencephalon. I vita substansen ser man "bollar" - axonala sfäroider pga att axonerna dragit ut sig först och sedan dragit ihop sig då de gick av (tänk gummiband). Då avbrott av neuroner sker så kommer omkrinliggande oligodendrocyter att degenerera dels pga de inte längre har aktiv axon runt sig, samt för att det området troligen lider av ischemi. --> vita områden som är demyeliniserade - kännetecknar skadan. Mikrotubuli- och neurofilamentnätverket dras sönder vid skadan --> aktivering av klaciumaktiverande proteaser --> membranförsegling och cytoskelettal disruption --> svullnad i ena änden och omedelbar dislokation av ödematösa delen och permanent skada har uppkommit. Ibland kan dock traumatiska skadan stabilisera sig. Dock om man har drabbats av en tillräckligt stor hypoxisk skada så kan man få ett sekundärt avbrott av neuronen då den är känsligare/inte lika stabil efter att den lagat sig. Svullnad uppkommer --> dosconnection av ödematösa delen som bryts ned --> permanent skada på neuronet. Diffus axional skada delas in i tre grader beroende på vart skadorna finns. |
|
|
Vad är lacerationer? |
Direkt penetrerande eller slitande våld mot hjärnvävnaden som orsakar fokala skador. Skadan blir bestående eftersom förmågan att generera skadad nervvävnad är begränsad. |
|
|
Trauma mot hjärnan - effekt och skada |
Vid trauma mot hjärnan så finns det en primär/momentan effekt och en sekundär skada. Primära skadan: - Skalp lasseration - Skallfraktur - Delar av nerver slits av/töjs ut - Diffus axional skada - Hjärnskada - Intrakraniella blödningar Är inte behadnlingsbara då de sker direkt. Sekundära skadorna sker oftast pga hjärnsvullnad och är: - Hypoxi - Ischemi - Infektioner Försöker behandla dessa! |
|
|
Extracerebrala manifestationer/blödningar - indelning, orsak och symtom |
Epidural blödning - belägen mellan dura ch skallbenet. Beror oftast på skallfraktur eller avsliten skallartär. I enstaka fall venösblödning. Är känd för sitt tvådelade insjuknande. Den momentana skadan --> påverkan hjärnan och liknar hjärnskakning med illamående, trötthet och huvudvärk. Åtgärdas in detta kan volymeffekt i hjärnan uppstå --> inklämning och medvetslöshet och i värsta fall död. Detta är anledningen till att unga personer övervakas på sjukhus efter skallskada. Kirurgiskt för detta måste man separera duran från skallbenet. Subdural blödning - drabbar bryggvenerna, ju fler som är inblandade desto allvarligare. Anses vara mer lättopererad än epidural. Kan delas in i akut, subakut och kronisk. Skiljer de åt på blodfärgen. Vid akut ses färskt blod. Vid subakut koagulerat blod Vid kronisk ses upplöst blod med mörk vätska. typiska fallet är motorcykelolycka där 80% dör. |
|
|
Hjärntumörer - bakgrund och indelning |
Ca 50% av alla hjärntumörer är maligna. Vanligaste förekommande tumörtyperna är: 1. gliom 2. Meningeom 3. Hypofustumörer 4. Neurinom/Schwannom 5. Sekundära tumörer, dvs. metastaser från oftast lung- hud- eller bröstcancer Ger generella symtom som huvudvärk, illamående och förvirring. Mer allavarliga symtom kan vara sjunkande medvetande, synfältbortfall och epilepsi. CT skalle med eller utan kontrast är bra att göra vid misstanke - vidare utredning eller behandling följt på det. |
|
|
Klassificering av hjärntumörer - hur sker det? |
Finns primära och sekundära. De primära, 75%, utgår från hjärnvävnad och de sekundära, 25%, kommer från metastaser oftast från lunga, bröst, testis eller hud. Klassificeringen sker enligt: 1. Vilken vävnadstyp som tumören uppkommit från --> cellulärt ursprung 9 indelningar efter ursprungscell - Neuroepiteliala tumörer (69% av primär) --> glioblastom(56%) och astrogliala tumörer - Meningeala tumörer (20% av primä) -> 95% är benigna - Kranialnervstumörer (5% av primär) - Lymfom - Stamcellstumörer - Sellar-regiontumörer - Primära melanotiska neoplasier - Osäkert ursprung - Metastaser 2. Malignitetsgrad: Grad 1-4 - benigna celler - borttagning av tumör fungerar som bot - Lågmalign tumör, sparsamt med mitoser. Ser fler celler, polyformism >7 år förväntad överlevnad med behandling - Fynd av anaplastiska celler, mitoser, 4-5år förväntad överlevnad med behandling - Högmalign tumör med fynd av anaplastiska, pleomorfa celler. Rikligt med mitoser och nekroser, samt vaskulär proliferation. < 3 års förväntad överlevnad med behandling 3. Anatomisk lokalisation |
|
|
Neuroepiteliala tumörer - indelning, de två viktigaste |
1. Astrogliala tumörer (astrogliala 20% + gliblastom IV 6%) 2. Oligodendrogliala tumörer 10% |
|
|
Lokalisation av hjärntumören beroende på ålder, samt variant av hjärntumör |
Hos vuxna ser man att tumörerna är främst lokaliserade till cerebrum eller intermediära hjärnstammen. Ovanligt finna tumörer i cerebellum. Drabbas vanligast av anaplastiskt astrocytom eller glioblastom i en av de cerebrala hemisfärerna. Hos barn är tumörerna främst lokaliserade til cerebellum eller intermediärt i hjärnstammen, ovanligt med tumör i cerebrum. Vanligaste tumörtypen är pilocytiskt astrocytom i hypothalamus eller cerebellum. |
|
|
Astrocytom - vad är det? |
Astrocytom är undergrupp till gliom. Har ursprung ur astrocyter. WHO grad II Man ser en ökad celltäthet och någon enstaka cell kan vara positiv för Ki67. Vid MR ser man att en del av hjärnan är större än förväntat men man ser inte blödningar eller nekrotiska partier |
|
|
Anaplastiskt astrocytom - vad är det? |
WHO grad III Mitoser börjar förekomma, ska finnas minst 3 men oftast hittar man fler. Ska vara fler celler som är Ki67 positiva då det sker en ökad proliferation i tumören Tumören består av anaplastiskt astrocytom, ger ofta kramper, huvudvärk och förändringar i mental status. Behandling är initialt att ta bort tumören operativt och sedan behandla med strålning. |
|
|
Glioblastom - vad är det? |
WHO grad IV - har egna undergrupper Histologiskt ser en helt annan cellbild, infärgning med Ki67 kan påvisa proliferation i 10-100% av preparatet. Man ser även nekrotiska områden. Vid obduktion kan man se att dessa områden påvisa/ser att en blödning förekommit. Går att dela in i primära och sekundära glioblastom. De sekundära definieras av att patinenten haft annan tumör, ex. astrocytom som tagits bort m.ha. operation, för att senare drabbas av glioblastom. Astrocytomet kommer tillbaka i form av glioblastom. Ser i det sekundära glioblastomen att det uppkommit mutation i p53 - främst hos yngre. Hos äldre så ser man en ökad förekomst av EGFR amplifikation. Vid första operationen så förekommer det även celler som bär på förluster av genetiskt material på kromosom 10. Förekommer då mutationer på p16, p53 och PTEN samt amplifikation av EGFR, vilket medför att det finns två vägar att utveckla ett glibalstom - vilket förklarar varför mest maligna är vanligast. Ett med ett förstadie för att bilda gliblastom och ett mer hög malignt som direkt bildar hög maligna tumörformen av glioblastom (primära) Vid undersökningar är det enbart den hög maligna man försöker påvisa, har den uppkommit har patienten sämre prognos. Vanligast är att patient drabbas av primärt gliblastom. Är kraftigt åldersberoende, mycket ovanligt barn drabbas. Medelåldern på de drabbade är 62. Kan behandla med EGFR kinasinhibatorer för att begränsa möjligheten för proliferation, hämma inhibering av p53, hämma angiogenes samt migration, adhesion och invasion. |
|
|
Pilocytiskt astrocytom - vad är det? |
WHO grad I Finns hos barn, kan oftast bota med operation. Är en inte helt ovanlig tumör, kan ha flera olika histologiska uttryck. Molekylärt är de lika, men har olika växtsätt. En är mer problematisk då det där förekommer endoteial hyperplasi, vilket innebär kärlproliferation - vilket är ett tecken på gliblastom grad IV. Är svårt att avgöra om det är den ena eller det andra. Gliblastom grad IV brli en diff. diagnos till viss form av pilocystiskt astrocytom. Pilocystiskt astrocytom är en mer långsamväxande, benign form av astroglial tumör, de har ofta en cystisk uppbyggnad och är fyllda av celler med "hårliknande" utskott. Uppstår i medellinjen och hos barn i cerebellum - lätta att operera där. Infiltrerar inte omkringliggande vävnad i samma utsträckning som de infiltrerande astrocytomen. |
|
|
Oligodendrogliom - vad är det? |
Näst vanligaste tumörformen, har ursprung ur oligodendrocyterna i hjärnan eller från glialprecusor celler. Diagnosen ställs på patienter med medelålder 35år, tumörtypen uppkommer oftare hos vuxna än barn. Varför de uppkommer är okänt men man tror att det har viss viral orsak samt viss genetisk orsak. De är vanligen lokaliserade i frontalloben i den vita substansen. Har problem med epileptiska anfall. CT eller MR krävs för att lokalisera tumören samt se dess anatomi och blodförsörjning. De är ofta väl inneslutna och består av likformiga, runda celler med mörkt infärgad kärna och klar cytoplasma. Vanligt med kalcifiering. Har en låg tillväxt och få detekterbara mitoser. Förlust av heterozygositet i kromosom 1p och 19q är molekylär förändring som ses i 80% av fallen. Har bättre prognos än astrocytom. förväntad överlevnad är ca 5-10år med kirurgisk och kemoterapuetisk behandling. Graderas likt astrogliala, I-IV Grad II - vanligaste formen, histologiska bilden karakteriseras av stekta ägg vid eosinofil infärgning. Celltäthet och mitos frekvens ökad. Grad III - lik glioblastom. Diagnostiska kriterierna är här viktiga för diagnosställning.
|
|
|
PNET - Primitiv neuroektodermal tumör; beskriv |
Malign, cancerogen tumör, ovanlig, förekommer endast hos barn och unga vuxna under 25. 50% av patienterna har 5års överlevnad prognos. Majoriteten av cellerna har ursprung ur neruoektoderm och utvecklas samt differetierar inte som vanlig cell utan bildar neuron sedan. Tumörcellerna är därmed primitiva och har inte utmognat. PNET klassificeras efter var de förkommer, perifer PNET eller CNS PNET |
|
|
Medulloblastom - beskriv |
Högmalign primär hjärntumör som har ursprung i bakre delen av skallen i cerebellum eller posterior fossa. Barnet får ofta symtom som morgonhuvudvärk, kräkningar - vilket gör att det kan feldiagnostiseras som GI-sjukdom. Barnet får även gikt, faller mycket, papillödem, dysfunktion av CN-VI som sköter kontraktion av laterala ögonmuskeln - yrhet och nystagmus förekommer. Uppkommer ofta vid 4:e ventrikeln och har ursprung ur omogna eller embryonala celler. |
|
|
Infektioners spridningsvägar till nervsystemet? |
Kan sprida sig på 4:a sätt: 1) Via det vaskulära systemet - arteriell spridning är den vanligaste vid bakteremi. Externa venösa områden har direktkontakt med intrakraniella venösa områden. Bryggvener dränerar och slutar i venösa sinusar - även kärl i mellanörat dränerar till dessa sinusar. Vilket gör att om en mellanöronsinfektion sprids in så har den en direkt förbindelse med temporalloben --> meningit. Mellersta delarna av ansiktet har sin venösa dränering så att den passerar genom basala ganglierna och andra hjärnstrukturer - dränerar till sinus cavernosus. 2) Direkt implantation - ett öppet skalltrauma där hjärnan kommer i direktkontakt med omgivningen --> kan ge bakteriell infektion i hjärnan --> encefalit. Vanligen vid irurgi eller trauma, samt kongenitala abnormaliteter såsom myeolomeningocele (ryggmärgsbråck) 3) Lokal transmittering - vanligaste vägen in är hematologisk spridning via blodbanan, lokal överföring från närliggande infekterade vävnader ex. tänder och mellanörat. 4) Retrograd transport genom PNS och CNS - infektion sker perifert och infekterar lokala strukturer tex. epitelceller eller muskelceller och sedermera PNS --> spridning sker till CNS. Kan orsakas av herpes eller t.ex. rabies. |
|
|
Meningit - vad är det? |
Två former:
- Bakteriell eller purulent infektion. Symtom som förekommer är som vid de flesta infektioner - hög feber och försämrat allmäntillstånd. Yrsel, kräkning och nackstelhet är mer specifika symtom. Granulocyter och sänkt glukoskoncentration brukar kunna påvisas i CSF. Inflammationen kan ge upphov till en varutsöndring i CSF, vilket kan ge ökat intrakraniellt tryck pga skallkavitetens begränsning. Ökade intrakraniella trycker ger i sin tur uppphov till ödembildning. I subaraknoidalrummet så kan man vid en svår meningit finna cisternerna fulla med varansamlingar. De vanligaste bakterierna är E. Coli, H. Influensae, S. Pneumoniae och N. meningitidis. Samtliga ger upphov till potentiellt livshotande tillstånd om inte behandling sätts in.
- Viral eller serös menigit är ofta självbegänsande och självläkande. I likvor så kan man påträffa ökad förekomst av monocyter och normal glukoskoncentration. Symtomen är annars lik de vid purulent med nackstyvhet, huvudvärk och fotofobi. Även denna ger upphov till potentiellt livshotande följdverkningar. |
|
|
Encefalit- vad är det? |
Finns i två former: - Purulent encefalit, där är det vanligt att bakterier spridits som emboli från ex. lunginfektion. Infektionen kan även ha etablerats lokalt efter t.ex. mellanöresinfektion, sinusit eller fraktur. En abscessbildning kan ske, i vilken ett centralt nekrotiskt fokus omges av växande blodkärl. Vid radiologiska undersökningar så kan därför abscessen vara svår att differentiera från hjärntumör - Serös encefalit, bildar inte var, är oftast resultat av en viral infektion som t.ex. rabies, poliomyelit eller herpesvirus. TBC eller syfilis kan också ge serösa encefaliter. Alla är ovanliga i Sverige. |
|
|
Indelning neurodegenerativa sjukdomar |
MCI - Mild kognitiv impairment är ett förstadie till demens. Finns hos 15% av de över 65 där 10-25% av dom utvecklar demens (hälften av dom inom 3år). MCI är tillskillnad från demens ett reversibelt tillstånd.
Normal kognitiv förmåga --> MCI --> Demens --> uppdelning i 3 tillstånd; vaskulära, Primära (Alzheimers) och Sekundära. Man kan dela in neurodegenerativa demenssjukdomar lite olika, antingen efter klinisk patogen klassifikation eller en etiologisk klassifikation.
Vaskulär demens --> för lite blodförsörjning --> hypoxi i vävnad --> nedbrytning/skada --> funktionen försämras
Sekundära demenser orsakas av större förändringar som trauma eller hormonförändringar.
Primär demens delas in i: - Temperoparietal demens - glömmer i tidigt förlopp vad man sa till dom på morgonen, men kommer ihåg det för 60 år sen (vanliga, Alzheimers ligger under denna) - Frontotemporal demens - ger personlighetsförändringar, ex. Taupatier - Subkortikal demens - rörelserubbningar ex. Parkinsons
Andra klassificeringen är efter proteinerna som förekommer t.ex. amyloid (amyloidoatier), Tau (taupatier), Pdr43 + fuss(MND-FLD sjukdomar, motorneuronsdemend-frontallobsdemens) Alfasynnuklein (synnukleinpatier) trippelreapeat sjukdomar prion sjukdomar. |
|
|
Hur frekventa är demenssjukdomarna? |
Hälften av alla demenspatienter upppfyller kriterierna för Alzheimers vaskulärdemens och Alzheimers demens om man kan uppfylla kraven för båda. |
|
|
Kännetecken Alzheimers - kortfattat |
1. Placken leder till en vävnadsförlust som gör att hjärnan minskar 2. Hjärnan väger normalt 1400gr, vid Alzheimers 800gr 3. Vida fåror, hjärnbarken är tunnare än normalt. Förlust av vävnaden är påtaglig |
|
|
Olika förändringar kommer inom olika tidsförlopp |
1. Kognitiva förändringar kommer sent i förloppet 2. MCI - Mild kognitiv påverkan 3. Innan demensen så har man kunnat se förändringar på MR 4. Man kan ställa diagnosen innan symtom uppkommer på det sättet 5. Ökning av beta-amyloid i CSF 6. Man kan göra speciella amyloid-PET, för att tidigt se sjukdomen 7. Man kan mäta förändringar tidigt, men resultaten kan endast ses på gruppen och inte enskilda individen. Mätvärdena används därför enbart till forskning |
|
|
Alzheimers sjukdom - enkelt om den, riskfaktorer |
Vanligaste formen av demens, ca 50%. Uppkommer sällan före 50 år. De personer som har Trisomi 21 (Down´s) drabbas av Alzheimers tidigare än de flesta andra. Endast 10% är ärftligt, en liten grupp med monogen/mendelsk nedärvning, samt en liten större grupp med polygent nedärvningsmönster, är då flera gener som samarbetar för sjukdomsbilden, kan inte riktigt säga vad som är sjukdomsorsaken. Bara för att man är bärare av en viss gen innebär det inte att man kommer att uttrycka den.
Viktigaste riskfaktorerna: - Apolipoprotein-E, finns i 4 alleler. Är man homozygot för E4 så är det påtagligt ökad risk att få Alzheimers. Även ökad risk vid E3.
Precenilin - subenhet i gamma-sekretas, klyver APP. Mutationer i denna orsakar en ökning av AB42, vilket är farligare att ha än AB40. |
|
|
När kan man ställa diagnosen Alzheimers? |
Man kan inte ställa diagnosen definitiv Alzheimers förrän histopatoligsk undersökning är genomförd på hjärnan, vilket enbart är möjligt då patienten har dött. Om patienten vi histopatolgiska undersökningen kan påvisa granuvaskulärdegeneration så kan diagnosen definitiv Alzheimers ställas, eftersom det är patogont för sjukdomen. Granuvaskulär degeneration kan man se i hippocampus, man ser förekomst av Halo med mörk prick i mitten = Granuvaskulär degeneration. Radiologisk diagnostik i kombination med övriga symtom, MMT test och anamnes är inte tillräckliga för att ställa diagnos, det man ger är någon form av spekulationsdiagnos: - Möjlig Alzheimers - Trolig Alzheimers - har typisk demens |
|
|
Vad orsakas Alzheimers av? Kortfattat |
Orsakas av uppsamling av plack och tangles i nervcellerna. Orsakar en progressiv degeneration av nervvävnad som ofta starat i hippocampus, vilket tidigt ger en nedsatt förmåga att forma episodiskt minne. Symtomen förvärras med tiden. |
|
|
Histologiska kännetecken för Alzheimers |
1. Senila plack; är fokala, sfäriska ansamlingar av neruonutskott runt en amyloid kärna som innehåller AB-protein 2. Neruofibillära tangles; filament buntar i cytoplasman runt kärnan som innehåller hyperfosforylerat Tau-protein. 3. Cerebral amyloid angiopati; där ser man AB-plack i endotelväggen 4. Granulovakulär degeneration; patognomt för Alzheimers. 5. Hiranokroppar; stavformade förändringar i cellerna. |
|
|
APP spjälkning - upphov till Alzheimers? |
Spjälkas normalt av alfa-sekretas till två delar som var för sig kan brytas ned - alfa-fragment och C-terminal del. C-terminala delen klyvs i sin tur av gamma-sekretas till P3 del och sista C-terminala delen. Om alfa-sekretas spjälkar proteinet så kan aldrig en Beta-amyloid bildas pga att alfa-sekretaset klyver längre ned - jäms med PM. Alfa-sekretas regleras ej i mängd utan är konstititionell, dess mängd är gränssättande. Enzymet jobbar på gränsen av sin förmåga och systemet kan rubbas. Om en rubbning i systemet sker, vilket möjliggör en felaktiv klyvning av APP så är det Beta-sekretas som klyver istället för alfa-sekretas. Klyver inte APP i nivå med PM. Gamma-sekretaset kommer sedan klyva bort resterande delen som är belägen i PM - AB40/AB42. Då detta sker så bildas det två andra fragment än de som uppkom vid Alfa-sekretas klyvningen. Det har ni istället bildats en APP-beta och en C-terminal benämnd C99 samt AB40 elller AB42 beroende på vart gamma-sekretaset klyver på C99. Är sedan AB40, eller främst AB42 som är plackbildande och ger upphov till de amyloida plack som kan hittas i Alzheimers. C-terminala delen klyvs som normalt av gamma-sekretaset, men bildar beta-amyloid istället för P3. Dessa beta-amyloider har lite olika längd, avgör om de blir 40 eller 42. Vissa av dom är bättre på bilda polymerer, vilka tros vara sämre för oss än vad monomerar är. De terminala fragment som bildas är co-faktorer som påverkar alfa, beta och gamma sekretasen. AB40/AB42 kommer påverka och hämma alfa-sekretaset ---> OND cirkel, ju mer av varje segment som bildas desto mer klyvning med tillhörande sekretas --> sjukdomen går snabbare desto längre den fortgår. Om mutation fanns exakt där klyvningen i vanliga fall ska ske, så kan inte klyvningen utföras och leder till en felaktig klyvning som resulterar i plackbildning --> sjukdom. Det är här man tror det skulle finnas en ärftlig komponent, där dessa specifika mutationer i APP nedärvs. Är enskilda släkter som har dessa mutationer. klyvningsprodukterna från alfa och gamma är lösliga, medan de från beta och gamma ör olösliga. |
|
|
Vilka är AB-peptiderna? |
AB40 och AB42, som bildas vid klyvning av APP med beta- och gamma-sekretas |
|
|
De amyloida aggregaten - lite kort info |
Har i studier visat sig ha direkt neurotoxisk effekt. Omgivande astrocyter och mikroglia brukar även de kunna reagera med en form av inflammationsrespons mot celler som innehåller placken. En form av prionliknande spridning av placken mellan cellerna har påvisats i experiment. |
|
|
Vad är huvudhypotesen till Alzheimers sjukdom? |
Att det sker in inflammation pga. ofullkomlig spjälkning av APP och bildning av beta-smyloid som genomgår en kort intracellulär omsättning i endosomer och fortsätter sedan till cellomgivningen där den kan fortsätta att binda ihop med andra beta-amyloider redan intracellulärt. Därefter så förs komplexet extracellulärt, där oligomerer kan bindas ihop och bilda polymerer och till slut utvecklas till senila plack. Både polymererna och oligomererna är inflammations genererande, vilket medför inflammation i området. Ger en sekundär påverkan av andra nervceller som kommer börja degenereras. Om det är inflammationen eller oligomererna i sig som gör placket vet man inte. Man kan se att en del patienter som drabbats av sjukdomar som krävt/haft långvarig inflammatorisk behandling har medfört en minskad risk att drabbas av Alzheimers. En anledning är att man hämmar neuroinflammationen i viss utsträckning. Detta är den inflammatoriska hypotesen, är inte helt bevisad men är som sagt den huvudsakliga. I kortfattad form: 1. Då det bildats beta-amyloid så kommer den att frisättas och bilda oligomerer (10st beta-amyloid på en oligomer) 2. Oligomererna ger en inflammatorisk reaktion, vilket påskyndar utvecklingen av Beta-amyloid 3. Närliggande nervcellsutskott kommer att påverkas 4. Kedjan leder till en degeneration av nervceller i närheten - går sedan under 5. Patienter som ätit NSADI under längre tid är till viss del syddade och har en lägre frekvens av Alzheimers uppkomst. |
|
|
Plack förekomst - vad betyder det? |
Plack av sorten som ses hos Alzheimers patienter förekommer även i en viss utsträckning hos friska. Därför så har placken i sig dålig korrelation med graden av symtom. Tangles uppvisar en något bättre korrelation med symtomen. Dock så finns det ett linjärt samband med antalet förlorade synapser och kognitiva nedsättningen. |
|
|
Tau-proteinet - vad är det? Koppling till Alzheimers? |
Tau-proteinet är ett mikrotubuli stabiliserande protein som har 14 exoner. I C-terminala delen av Tau så finns 4 repeterande sekvenser, dessa står för inbindningen av mikrotubuli och utgör fästet. Exon 10, 4 och 2 är utsatta för alternativ splicing. De kan uttryckas i proteinet men behöver inte göra det. Alternativa splicingen gör att det finns flera isoformer av proteinet, hela 6st. 3 av dom kommer innehålla 4 repetitiva sekvenser 3 av dom kommer att innehålla 3 repetitiva sekvenser 5 av dom förkommer hos en frisk vuxen, finns både isoformer med 3 eller 4 repetitiva sekvenser. I Alzheimers så har man bägge isoformerna, vilket innebär att det är normala variationer hos de patienterna, vilket har lett till att man dragit slutsatsen att det inte är Tau-proteinets bildning som ger uppphov till Alzheimers. Dock så sker en sekundär påverkan på tau-proteinet --> tangles vid Alzheimers, kan bero på inflammatorisk respons som ger fosforylering av tau-proteinet och därmed minskad bindningsförmåga till mikrotubuli.
Hyperfosforylerat Tau ger uppov till neurofibulära tangles --> cellerna tappar sin normala axonala funktion och nervcellen kommer att dö. Tangles har samma form som cellen den drabbar, om den cellen är pyramidformad så kommer de kallas för Framesahde, om original cellerna är runda så kommer Tangles att kallas för globus.
Kortfattat: 1. Normalt så stabiliserar Tau-proteinet mikrotubuli 2. Hyperfosforilisation av Tau --> mikrotubulis depolymerisation --> Tau fäster inte längre in till mikrotubuli 3. Tau oligomerer aggregerar 4. Formation av pariga heliska filament 5. Formation av neurofibullära tangles -> neuronal död och frisläppning av Tau-oligomerar till ECM 6. Aktivering av mikroglia och progressiv neuronal skada |
|
|
Parkinsons sjukdom - |
Är den dominerande subkortikala demensen, vars huvudsymtom är vilo tremor. Patienterna kan dock helt normalt göra viljemässiga rörelser. I Parkinsons så ser man Lewy kroppar - en eusionfilkropp med en ljus "halo". Man hittar stora mängder neurofilament och ubiquitin samt alfa-synnuklein i dessa. Förstadie till Lewy-kroppar är pale bodies även de med en halo. I Parkinsons så finns det inklusionskroppar - Lewykropparna i hjärnstammen. Hereditär Parkinsons kan linkas till mutationer i alfa-synnuklein, vilka man har sett finns på lewy-kroppar. |
|
|
Vad är den Primära orsaken till Parkinsons? |
Beror på en skada på dopaminerga neuroner i substansia nigra, denna skada tros bero på ett felveckat alfa-synnuklein i Lewy-kropparna, vilket gör så att de dopaminerga neuronerna dör/skadas. En del studier tyder även på att någon form av mitokondrie abnormalitet är förknippad med sjukdomen. Om patienten svarar på behandlingen med L-dopa med minskade symtom på tremor, rigiditet och bradykinesi så ställer man oftast diagnosen Parkinsons. Vid denna sjukdom så uppvisas blekhet i det annars mörkfägade området i Substansia nigra. |
|
|
Parkinsons och kognitiv nedsättning |
ca 10-15% av Parkinsons patienterna utvecklar även demens, många diagnostiseras med en samtidig Alzheimers. Hos vissa kan man dock se post mortem en hög frekvens av Lewy kroppar i flera regioner i cortex, vilket tros ha gett den kognitiva nedsättningen. Denna sjukdom har den också senila plack, men inga tangles. Alfa-synnuklein inlagringarna brukar ses i övergången mellan mesencephalon och framloben - finns viktiga kollinerga kärnor här - inte bara dopaminerga kärnor som drabbas. Om man bara får de här så får man enbart demens - alltså Lewy-kropps demens primärt. |
|
|
Lewy-kropps demens - vad är det? |
Sen Lewy-kropps demens är förknippad med en tidig påverkan på viseosptisell förmåga - alltså motivering och planering. Patienterna kan även få skräckinjagande hallucinationer om ex. knivar och blod. Minnesproblemen kommer sent och de har bättre och sämre perioder. De kommer att ha svårt att känna igen omgivning i ett tidigt skede - har lätt för att virra bort sig, känner inte igen sig i sitt eget hem. Om man ser symtomen vandring/känner inte igen sig i sitt egna hem och hallucinationer av skrämmande slag så kan man nästan direkt ställa denna diagnos. |
|
|
Hur delas sjukdomar med inklusioner av alfa-synnuklein upp? |
Primär demens --> Komplex demens, frontotemporal demens och subkortikal demens. Komplex demens --> Kortikal Lewy-kropps demens Subkortikal demens --> Parkinsons sjukdom med demens, Parkinsons sjukdom och MSA |
|
|
Vad är MSA? |
MSA - Multipel SystemAtrofi En sällsynt progressiv sjukdom, flera olika system är inblandade, dels så får patienterna:
1. Shy-Dragers syndrom - leder till en svikt av ANS och ett tydligt symtom är patientens oförmåga att kompensera BP-fall vid lägesförändringar då det blir degeneration av autonoma nervtrådar i ryggmärgen.
2. Degeneration av de striatonigrala delarna av hjärnan. Till skillnad från Parkinsons så är cellförlusten inte begränsad till Substansia nigra utan drabbar andra områden i hjärnan med. Problemet för patienterna är mottagarförmågan av dopamin samt förmågan att utsöndra/tillverka dopamin. Tros ofta först ha Parkinsons, men svarar inte på behandling med dopamin. De har inkulsioner i både glia och nervceller - i kärnan och i cytoplasman 3. I olivopontocerebellum så sker en degeneration
De olika systemen är involverade i olika grad hos olika patienter. |
|
|
Vad händer med synapserna och dendriterna vid åldrande? |
Antalet synapser minskar, dendriterna blir färre men dock kompensatoriskt längre |
|
|
Vilka är de 4 inklusionerna man kan få i hjärnan? |
Senila Plack Neurofibulära tangles Lipofucin Corpura amylacea (astrocyter) |
|
|
Hur får de neurofibulära tangleserna sin form? |
De antar form efter den cell som de bildas från |
|
|
Vad är lipofucin inklusionerna? |
De är våra avfallsuppasmlingar, ex. rester av membran ansamlas där. Färgas in oreanget |
|
|
Vad kan de milda kogntiva förändringarna orsakas av? |
Depression Sömnapné Confusion Subduralt hematom Early stage demens Vissa av dessa är reversibla, vissa komer gå vidare till demens - irreversibelt |
|
|
c9orf72 - vad är det? |
På krommosom 9, kan få mutationer på denna. Repeat-Asssociated Non-ATG Translation - kan starta avläsning utan ett startkodon. Dipeptide-Repeat Proteins |
|
|
Lewy Body Demens - de klassiska kännetecknen |
Kan ha bra och dåliga dagar, jämfört med Alzheimers som är konstant försämring. Har hemska hallucinationer Har visuospatial deficits, ett tidigt vandringsbeteende |
|
|
Vilka skador är det Trauma kan ge. Grovindelning och subunderklasser? |
Extracerebral manifestation - Subdural hematom, under duran, duran fortfarande fast. Venös blödning - Epidural hematom, utanför duran, duran lossnar, arteriell blödning Intracerebral menifestation - Concussion - Contusion, contre-coup, ödem, Petechial blödning - Laceration - (diffus axional skada, retraktionsbollar) |
|
|
Vad händer med denerverade muskler? |
De kommer hamna i atrofi --> förlorar sin innervering. Kommer få tillbaka innerveringen av närliggande muskelinnervering. Detta gör även dock att muskel kommer ändra sin muskelfibertyp till den nya nerven. Leder till ansamlingar av samma typer av muskelfibrer och inte samma "huller om buller" stil |
|
|
Vad sekreterar/utsöndrar de olika delarna i hypofysen? |
Neuro - ADH och oxytocin Adeno - FSH, LH, GH, ACTH, TSH, Prolaktin, endorfiner |
|
|
Hur kan tumörerna i hypofysen grovindelas? |
Icke-hormonprducernade och hormonproducerande |
|
|
EMG, vad mäter det? |
Kontrollerar musklernas funktion. Sticker nål i muskel, ber person att själv aktivera den. |
|
|
Vilka skador kan ske på muskler? |
Neuropati eller myopati Neuropatin kan vara pga axonal skada eller demyeliniserande skada. Vid remyelinisering kommer signaleringen blir långsammare - syns på mätningar. |
|
|
Utredning om rotpåverkan vid EMG vad innebär det? |
Det innebär att man kontrollerar om det är en nerv eller om det är en hel rot som blivit skadad. Kan ses på om det är flera olika muskler som innerveras av olika nerver som är påverkade, då är det troligast en rotpåverkan. |
